Edit: Jag har redigerat texten, för jag insåg att det blev missförstånd från en del i min ståndpunkt till hela historien. Jag bara utgick från att alla visste hur jag tänkte och tyckte om den hörda historien innan. Men skrev bara om boken. Det blir lätt så när jag skriver. Man tror nya läsare hängt med på gammalt och så blir det missförstånd. Nu är det i alla fall tillrättat. Det är inte lätt att få med hela sin ståndpunkt utan en hel uppsats, så det blev nästan en hel uppsats. Sen tror jag att jag kommer få en till syn på det hela igen efter läst P.G’s bok, så då blir det väl en revidering till.

Jag har läst en bok. En bok som är riktigt underhållande och bra Jag säger läs den. Läs den. Läs den. Som jag skrattat högljutt när jag läst denne mannens memoarer. Jag skrattar inte ofta av böcker och synnerligen inte utav business böcker. Men herregud så roligt han skriver. Jag är ju inte en speciellt svår road kvinna heller. Det är skrivet på hans arabsvenska och med mycket humor och en enorm självdistans. Han utnämner sig själv som en tokstolle. Och han är ju erkänd som en mytoman. Och det var ju mycket som det hymlades om. Och det var inte bara han som ljög. Det var ju ett helt gäng som stod bakom dessa lögner för dem tjänade stora pengar på honom. Han dribblades en hit och en dit.

Han kom in och lurade hela svenska nationen. Men han uträttade faktiskt saker också.

Det är en businessbok rakt igenom. Man får ta del av en helt annan värld än vad man tror är möjlig. Det är företagshistoria. Hur fungerade bankerna, hur tedde sig makthavarna, vad betyder ärlighet när det gäller en stor affär och miljarder av kronor. Vad händer om det inte går ens väg.

När det begav sig 1985 då gick jag i 5:e klass, så mitt minne av HATT fredagen är lika med noll. Men visst hade jag hört om Refaat El-Sayed. För ett par månader sedan var jag hemma hos mina föräldrar och gick omkring och frågade om dem inte hade någon bra bok jag kunde läsa, jag hade inget hemma. Min styvpappa som tillika är min aktiekompanjon och börspartner springer iväg och kommer tillbaka med;

Refaat El-Sayed’s memoarer. Makten och ärligheten. Skriven av Refaat och Carl Hamilton(som är författare och ekonom. Vid tillfället som han skrev boken undervisade Hamilton i affärsetik vid handelshögskolan i Stockholm)

Boken såg ju verkligen hur tråkig ut som helst, men jag tog den med mig och sen har den legat på mitt sovrumsgolv i 4 månader. Tills i början av veckan. Då jag fick tid att faktiskt läsa lite.

Det är chockerande och lite omtumlande, och man får som liten aktiesparare en väldig insyn i den stora makten som bankerna(götabanken, handelsbanken, morgan stanley för att nämna några), media, journalister, dem stora makthavarna hur dem gör allt för att dem ska bli rikast i världen, inklusive den undertecknade som skrivit boken(drar sig inte för att sticka andra i ryggen eller tillintetgöra dem) och alla andra inblandade personer som vänder kappan efter vinden. Alla vill känna den som drar in stora stålar och står bakom alla tokiga beslut, skulle något gå snett då skrattas det fula hånskrattet och glädjen finner inga gränser. Helt plötsligt gör man allt för att rädda sitt eget skinn. Någon måste ju bära hunnahuvudet.

I Refaats fall handlade det om en doktorshatt i biokemi. Det handlade i o för sig mer än en doktorshatt. (han fifflade lite till höger och vänster och ”glömde” rätt mycket i redovisningar o.s.v.) En hatt som en gång för länge sedan skrevs dit av en italienare som Refaat aldrig dementerade. Han tyckte det lät väldigt bra. Dottore. Ja det satt ju fint. Det blev hans fall. Han satte hatten på sig själv. Han skrev in titlen i alla prospekt och årsredovisningar. Hade han erkänt med en gång hade sagan förmodligen fått ett annat slut. Alla i hans närhet visste att han inte var doktor. Sen var killen en affärsman, en tokstolle utav stora mått(men jag säger som jag alltid sagt; ”Det finns ingen stor begåvning utan en smula galenskap”), en clown, en stor visionär, en entreprenör, ett geni(eller nä det var han inte för hade han varit det, hade han förstått makten och spelat efter deras regler). För det var ju trots allt han som köpte upp Fermenta i lilla Strängnäs som var fallfärdigt och  redo att bomma igen.  Att allt hängde på en bit papper och en krumelur som sa att han hade doktorand i biokemi. Vad förändrade det egenligen? Absolut ingenting. Men ändå ALLT!

Det han byggt upp hade han byggt upp, och alla runtomkring honom var med honom att bygga detta luftslott(som det kom att kallas). Det gick alldeles för fort, men efter Refaats fall vems planer var det som genomfördes till punkt och pricka? Jo hans, fast av andra makthavare.

Det bevisar vilken stor makt, media, bankerna och dem stora makthavarna har. Dem kan vända och driva ett väl framgångsrikt företag rakt ner i backen, om det är det dem vill. Det finns/fanns(ska jag kanske tillägga) sjuhundratusenmiljontriljontals sätt att fiffla lagligt och både gömma det ena och det andra, försköna, förbättra, och förstöra. Det räcker att någon spekulerar i goda vinster så blir det goda vinster. Skulle dessa säga ser dåligt ut, då drar alla öronen åt sig och ja vad sjutton då går det dåligt. Aktiepengarna flyger över småspararnas huvuden som några pappersbitar i luften.

Ja man kan ändå inte komma ifrån den lille krumeluren som han är, hur han kunde fara igenom Sveriges näringsliv som en eldig liten egyptier och få alla makthavarna över på sin sida och få Fermenta så framgångsrikt. Han lurade många, men å andra sidan visste väldigt många av dem om det som undanhölls, så jag vet inte vem som är dem bästa kålsuparna.

Jag har som liten småsparare i aktier länge funderat varför Ingvar Kamprad INTE vill börsnotera IKEA. Det tvivlar jag inte en sekund på idag.

Ingvar Kamprad säljer inte sin själ!

Nu har jag börjat läsa P.G Gyllenhammars svar på Refaats bok. Och det är onekligen väldigt intressant. P.G är lite som ett mysterie för mig. Får inget grepp om honom. Han bara finns där rätt tystmäld i periferin.

Efter läst Refaats bok som är som helt stolligt tokig rolig humoristisk overklig berättelse och komma och läsa i P.G’s bok. Jag satt dem första 30 torra sidorna i halsen. Tror aldrig jag läst någon som tycker han uträttat jordens underverk, någon som pläderar och skryter så mycket, och har en släkt som är den finaste adlade i världen. Och vet ni vad hans farmors farfars, mormors morfars, farfars, farfars, farfars, farfar, mormors , farmors far, äähhh ursäkta vad sa du? Och han har verkligen enligt sin egen mening uträttat stora fantastiska grejer. Och han är enormt stolt över att få skryta om det.

Jag höll på att stänga igen boken och skita i dag men tänkte okej jag ger det en chans, för jag vill höra hur han kom på Refaat och alla hans dumdristigheter.

Och jag måste säga, killen börjar mjukna, börjar se en annan sida, men det är en torrfnöskig adlad gammalsvenska som gör att man bara vill skratta åt det, men det är så jäkla torrt att det fastnar i halsen.

Fortsättning följer. Det är precis det som boken heter. Jag ber att få återkomma.