Arkiv för kategori ekonomi
Makten och ärligheten
Postat av admin i ekonomi, ekonomisk, kostnader, medvetenhet, Säljpotten, tankar, tips, 26 maj 2009
Edit: Jag har redigerat texten, för jag insåg att det blev missförstånd från en del i min ståndpunkt till hela historien. Jag bara utgick från att alla visste hur jag tänkte och tyckte om den hörda historien innan. Men skrev bara om boken. Det blir lätt så när jag skriver. Man tror nya läsare hängt med på gammalt och så blir det missförstånd. Nu är det i alla fall tillrättat. Det är inte lätt att få med hela sin ståndpunkt utan en hel uppsats, så det blev nästan en hel uppsats. Sen tror jag att jag kommer få en till syn på det hela igen efter läst P.G’s bok, så då blir det väl en revidering till.
Jag har läst en bok. En bok som är riktigt underhållande och bra Jag säger läs den. Läs den. Läs den. Som jag skrattat högljutt när jag läst denne mannens memoarer. Jag skrattar inte ofta av böcker och synnerligen inte utav business böcker. Men herregud så roligt han skriver. Jag är ju inte en speciellt svår road kvinna heller.
Det är skrivet på hans arabsvenska och med mycket humor och en enorm självdistans. Han utnämner sig själv som en tokstolle. Och han är ju erkänd som en mytoman. Och det var ju mycket som det hymlades om. Och det var inte bara han som ljög. Det var ju ett helt gäng som stod bakom dessa lögner för dem tjänade stora pengar på honom. Han dribblades en hit och en dit.
Han kom in och lurade hela svenska nationen. Men han uträttade faktiskt saker också.
Det är en businessbok rakt igenom. Man får ta del av en helt annan värld än vad man tror är möjlig. Det är företagshistoria. Hur fungerade bankerna, hur tedde sig makthavarna, vad betyder ärlighet när det gäller en stor affär och miljarder av kronor. Vad händer om det inte går ens väg.
När det begav sig 1985 då gick jag i 5:e klass, så mitt minne av HATT fredagen är lika med noll. Men visst hade jag hört om Refaat El-Sayed. För ett par månader sedan var jag hemma hos mina föräldrar och gick omkring och frågade om dem inte hade någon bra bok jag kunde läsa, jag hade inget hemma. Min styvpappa som tillika är min aktiekompanjon och börspartner springer iväg och kommer tillbaka med;
Refaat El-Sayed’s memoarer. Makten och ärligheten. Skriven av Refaat och Carl Hamilton(som är författare och ekonom. Vid tillfället som han skrev boken undervisade Hamilton i affärsetik vid handelshögskolan i Stockholm)
Boken såg ju verkligen hur tråkig ut som helst, men jag tog den med mig och sen har den legat på mitt sovrumsgolv i 4 månader. Tills i början av veckan. Då jag fick tid att faktiskt läsa lite.
Det är chockerande och lite omtumlande, och man får som liten aktiesparare en väldig insyn i den stora makten som bankerna(götabanken, handelsbanken, morgan stanley för att nämna några), media, journalister, dem stora makthavarna hur dem gör allt för att dem ska bli rikast i världen, inklusive den undertecknade som skrivit boken(drar sig inte för att sticka andra i ryggen eller tillintetgöra dem) och alla andra inblandade personer som vänder kappan efter vinden. Alla vill känna den som drar in stora stålar och står bakom alla tokiga beslut, skulle något gå snett då skrattas det fula hånskrattet och glädjen finner inga gränser. Helt plötsligt gör man allt för att rädda sitt eget skinn. Någon måste ju bära hunnahuvudet.
I Refaats fall handlade det om en doktorshatt i biokemi. Det handlade i o för sig mer än en doktorshatt. (han fifflade lite till höger och vänster och ”glömde” rätt mycket i redovisningar o.s.v.) En hatt som en gång för länge sedan skrevs dit av en italienare som Refaat aldrig dementerade. Han tyckte det lät väldigt bra. Dottore. Ja det satt ju fint. Det blev hans fall. Han satte hatten på sig själv. Han skrev in titlen i alla prospekt och årsredovisningar. Hade han erkänt med en gång hade sagan förmodligen fått ett annat slut. Alla i hans närhet visste att han inte var doktor. Sen var killen en affärsman, en tokstolle utav stora mått(men jag säger som jag alltid sagt; ”Det finns ingen stor begåvning utan en smula galenskap”), en clown, en stor visionär, en entreprenör, ett geni(eller nä det var han inte för hade han varit det, hade han förstått makten och spelat efter deras regler). För det var ju trots allt han som köpte upp Fermenta i lilla Strängnäs som var fallfärdigt och redo att bomma igen. Att allt hängde på en bit papper och en krumelur som sa att han hade doktorand i biokemi. Vad förändrade det egenligen? Absolut ingenting. Men ändå ALLT!
Det han byggt upp hade han byggt upp, och alla runtomkring honom var med honom att bygga detta luftslott(som det kom att kallas). Det gick alldeles för fort, men efter Refaats fall vems planer var det som genomfördes till punkt och pricka? Jo hans, fast av andra makthavare.
Det bevisar vilken stor makt, media, bankerna och dem stora makthavarna har. Dem kan vända och driva ett väl framgångsrikt företag rakt ner i backen, om det är det dem vill. Det finns/fanns(ska jag kanske tillägga) sjuhundratusenmiljontriljontals sätt att fiffla lagligt och både gömma det ena och det andra, försköna, förbättra, och förstöra. Det räcker att någon spekulerar i goda vinster så blir det goda vinster. Skulle dessa säga ser dåligt ut, då drar alla öronen åt sig och ja vad sjutton då går det dåligt. Aktiepengarna flyger över småspararnas huvuden som några pappersbitar i luften.
Ja man kan ändå inte komma ifrån den lille krumeluren som han är, hur han kunde fara igenom Sveriges näringsliv som en eldig liten egyptier och få alla makthavarna över på sin sida och få Fermenta så framgångsrikt. Han lurade många, men å andra sidan visste väldigt många av dem om det som undanhölls, så jag vet inte vem som är dem bästa kålsuparna.
Jag har som liten småsparare i aktier länge funderat varför Ingvar Kamprad INTE vill börsnotera IKEA. Det tvivlar jag inte en sekund på idag.
Ingvar Kamprad säljer inte sin själ!
Nu har jag börjat läsa P.G Gyllenhammars svar på Refaats bok. Och det är onekligen väldigt intressant. P.G är lite som ett mysterie för mig. Får inget grepp om honom. Han bara finns där rätt tystmäld i periferin.
Efter läst Refaats bok som är som helt stolligt tokig rolig humoristisk overklig berättelse och komma och läsa i P.G’s bok. Jag satt dem första 30 torra sidorna i halsen. Tror aldrig jag läst någon som tycker han uträttat jordens underverk, någon som pläderar och skryter så mycket, och har en släkt som är den finaste adlade i världen. Och vet ni vad hans farmors farfars, mormors morfars, farfars, farfars, farfars, farfar, mormors , farmors far, äähhh ursäkta vad sa du? Och han har verkligen enligt sin egen mening uträttat stora fantastiska grejer. Och han är enormt stolt över att få skryta om det.
Jag höll på att stänga igen boken och skita i dag men tänkte okej jag ger det en chans, för jag vill höra hur han kom på Refaat och alla hans dumdristigheter.
Och jag måste säga, killen börjar mjukna, börjar se en annan sida, men det är en torrfnöskig adlad gammalsvenska som gör att man bara vill skratta åt det, men det är så jäkla torrt att det fastnar i halsen.
Fortsättning följer. Det är precis det som boken heter. Jag ber att få återkomma.
Stentuff!
Nu börjar a-kassa trilla in, jag har fått min första ersättning från januari nu, och från och med denna månaden så sparar jag inte längre barnens barnbidrag. Detta är för att vi nu är i en ändrad ekonomisk situation och dem kommer att behövas. Där ligger en bra sparad slant på barnens sparkonto, för några års barnbidragssparande, som utgör en bra buffert om vi skulle behöva.
Denna månaden blev sparandet som jag trodde inte lika stort som januari. I januari fanns där semesterersättning m.m, som gjorde att jag kunde stoppa undan mer. Allt automatiskt sparande är stoppat och jag spara bara kontrollerat själv nu. Denna månaden kunde jag stoppa undan 3.700:-.
Köpstoppet går helt enligt mina förväntningar och där är inget som har handlats för ”nya pengar” förutom maten. Det är lätt, nästan för lätt. Det är faktiskt t.o.m så att det är stressminimerande att slippa ränna runt i affärer och leta efter senaste kläderna. Jag dör inte av att ha mina tidlösa kläder som jag har hemma. Jag har mycket kläder, fin kvalitet och vissa är knappt använda. Mår alldeles förträffligt. Det är väldigt skönt att släppa det, och bara leva, bara vara. Jag inhandlade 3 fina set underkläder från min väninna Cissi, för födelesdagspengar. Jag har sagt att underkläder är förbrukningsvara och det får jag handla, men kan jag slippa använda andra pengar utan använda födelsedagspengar då gör jag det hellre. Så det har jag gjort.
Ett svart, ett rött och ett vitt underklädes set av märket After Eden. Sitter helt perfekt. Nu kan jag rensa ut något annat gammalt till.
Dem bästa seten underkläder jag haft faktiskt. Det är bh och stringen jag har. I alla 3. Är ni intresserade av köpa dessa underkläder kan ni kontakta Satin Underkläder i Helsingborg.
Lampannonsen går ju inget vidare. Det är ingen efterfrågan på lampor. Där har varit en som varit intresserad, men min lampa var förstor så det blev inget. Så det lär hamna på loppisen.
Snart har januari gått förbi
Postat av admin i allmänt, ekonomi, funderingar, köpstopp, 30 januari 2009
Och jag har inte en ända gång känt, tusan att jag inte kan köpa det eller det. Jag har siktet inställt, jag är väl förberedd, jag vet mina förutsättningar detta året och detta är ingen svår match. Ingen längtan efter att slösa pengar, ingen längtan att bränna hål i plånboken iheller.
Några ekonomiska ändringar och åtagande har jag gjort, för att ta mig igenom året. Nödvändigt, trots att jag sett att jag sluppit göra det. Men vem vet om någon, några månader kan läget vara annorlunda.
Matkompassen

På www.matkompassen.se kan du gå in och söka efter den billigaste affären på din ort. Glädjande nog var ICA Maxi stormarknade det billigaste alternativet här där jag bor som det fanns uppgifter på.
Det är där jag också handlar. Det finns pengar att spara in genom att handla det på rätt ställe. Billigare matpriser hade ju inte varit fel.
Vill du bli prisjägare kan du klicka här. Något projekt som Bert Karlsson håller i.
Lämnat tillbaka
Utav två bänkskivor som skulle stått i syrummet, blev det bara att jag använde mig av en. Och den andra åkte jag tillbaka och returnerade idag, och dem pengarna går åter in till mitt konto. Det är ju inget i säljpotten utan det är köp som är gjorda innan årsskiftet. Och i och med att jag inte FÅR köpa något annat än det livsnödvändiga lär dem pengarna åka in på sparkontot istället.
Det rensas och rensas
Postat av admin i ekonomi, medvetenhet, sälja, 21 december 2008
Nu börjar det likna något. Rummet känns så stort, nästan så det ekar lite. Jag får luft, det är härligt. Även om en del saker inte är på sin rätta plats vilken kan vara i loppislådan, på hyllan där den ska vara, eller i rätt rum, i soporna o.s.v. så är det otroliga framsteg jag gjort på dessa dagarna. Nu börjar ju jag tro att jag ska kunna jobba härinne och att det faktiskt kommer att kunna fungera som en väl fungerande systudio/ateljé. Jag vill börja mina studier nuuu. Mer om det kan ni läsa om inne på vardagspoesi.se.
Rika vs fattiga
Postat av admin i ekonomi, funderingar, 13 december 2008
Jag läste en mycket upprörd insändare i den lokala tidningen igår. Och jag förstår och håller med personen ifråga.
Det var en diskussion om att dem stadsanställda, dem normala arbetarna fick i julklapp 50:- av staden. Skrattretande tyckte insändaren. Jag håller med.
Varsågod lilla Britta här får du 50:- i julklapp, slit dem med hälsan.
Medans dem högt uppsatta stads/kommunalanställda får julbord och säkert en hel låda med julklappar, gratis.
Varför är det så. Att dem som har pengar så dem kan torka sig med dem, får saker gratis medans dem som inte har den stora lönen, inte får någoting, i detta fallet 50:-. Borde det inte vara tvärtom? Att dem rike som har råd att betala för sitt eget julbord gör det, dem tjänar ju trots allt oförskämt mycket pengar, medans den fattige faktiskt i juletid borde bli bjuden. Är det inte så man visar sin uppskattning? Hjälper man inte dem som inte har det lika bra ställt som dem själv? Eller har vi tappat omtanken för våra medmäniskor? Nu tycker jag inte att man ska bara vara omtänksam i juletid. Det borde vara en oskriven regel att alltid göra det.
Det är ju samma fenomen bland kändiseliten. Dem rika och kända åker gräddfilen, slipper betala inträden, får gratis designerplagg o s v. Dem har ju pengar, så dem kan köpa dem där sjukt dyra plaggen som ingen normal människa har råd med. Medans den lille fattige, han/hon får minsann göra rätt för sig, och vända på sina stackars korvöre. Här kastas det inga dyra saker efter en.
Nu generaliserar jag lite. För det finns dem som tjänar mycket som hjälper andra och visar sin omtanke och uppskattning. Men det är ändå i det stora hela ett snevridet samhälle.
Det var ju väldigt nobelt av Postens VD att avsäga sig hela sin lön, som är på bara nätta 900.000:- i MÅNADEN!! En nätt årslön på 10.800.000:-. Varför ska allt vara så överdrivet. Jag tvivlar på att hans VD jobb är tuffare än någon annans chefs jobb, så att det är värt så mycket som 11 miljoner om året. Det är helt orimliga proportioner.
100.000:- i månaden är ju faktiskt mer rimligt, han behöver ju inte avsäga sig hela, lyft en normal lön medan du jobbar. Att alla dem pengarna bara går till en människa, kunde ju gått till en löneökning för alla dem postanställda ute på mark, eller till kvalitetssäkring, förbättringa m.m.
Han hade ju levt gott på 1.200.000:- om året. En medel inkomsttagare tjänar ju mellan 200.000 – 400.000 kr/år om ÅRET.(enligt mig) 167 300 – 271 400 kr/år (enligt SOC)
Komma till saken
Postat av admin i ekonomi, funderingar, köpstopp, 10 december 2008
Jag glömde ju komma till sak i förra inlägget.
Köpstoppet är ett både medvetet och undermedvetet val. Jag älskar nervpirriga utmaningar som att leva på existensminimum och klara det. Hålla sig flytande och ändå vara lycklig och må bra.
Skala bort alla måsten, för shopping medför onödig stress i jakt på kläderna, skorna eller vad det nu kan vara. Jag behöver ju inte ens bemöda mig att köra till ett shoppingcentra under nästa år. Kanske det ska bli en utmaning det också. Ett år utan att sätta en fot på ett shoppingscentra. Det är oehört lockande.
I stället kan jag lägga mig i ett varmt bad, ta långa promenader i friska luften, rensa tankarna och bara vara.
Bara vara är underskattat. Det är underbart att bara vara.
Nu ska jag stressa och hämta barn. NOT. Jag ska i lugn och ro ta på mig ytterkläderna och promenera och hämta dem. Vad spelar det för roll om jag kommer 5 minuter försent. Dagispersonalen dör inte, och inte heller mina barn.
Gick ej igenom
Postat av admin i ekonomi, kostnader, outförutsagda utgifter, 10 november 2008
Bilbesiktningen. DARN!
Jag har haft det på känn. Hur länge ska jag klara mig med en bil som nu har 10 år på nacken. Känns som jag bara väntat nu på min tur att åka dit.
Sådär så man står och ser nästan skyldig ut, när dem kontrollerar hela bilen. Vad för något litet fel jag kan tänkas ha smusslat undan. Jag har haft bilen i 8 år och den har alltid gått igenom bilbesiktningen med på sin höjd en liten anmärkning om att byta någon lampa. Aldrig någon ombesiktning. Men nu var det alltså dags.

Tips! Barnen var med och det var ju nästintill bättre än julafton tyckte dem. Den biltokige sonen visste ju inte var han skulle bli av så roligt han tyckte det var. Det var mycket mäktigt för två små människor.
Tack vare att jag precis haft bilen på service som inte upptäckte felet sparar jag en tusenlapp, då jag är så illa tvungen att åtgärda problemet inom en månad. Det är reservdelskostnaden plus rabatterad verkstadskostnad, och så betalar verkstaden ombesiktningen. Dem åker t.o.m upp och besiktigar om bilen så jag slipper tänka på det. En lånebil får vi låna gratis. Men vi blir 1.900 kr fattigare. Det var en spindelled vid framdäcket som det var glapp i.
Ja fråga inte mig vad en spindelled är men det skulle vara kul och se hur en sådan ser ut. Man ser ju sig en spindellik led framför sig. *fnissar*
Hade jag nu redan haft köpstoppet hade man inte direkt bekymrat sig över kostnaden, för man hade haft sparat. Nu reder vi oss ändå, men det hade varit skönare att slippa tänka efter före, eller känna en klump i magen när man kör in på besiktningen. Allt kan ju hända. Det kunde varit ett ännu större fel, som kostade skjortan, så jag får ju vara glad att det inte var mer.
Pheewwww!