köpSTOPP 2009

Jag gick in med stor lust att skriva men fick mig en liten avhyvling angående min urusla grammatik av Robin i föregående inlägg. Så jag blev lite spak. Men det är okej. Jag är fullt medveten om problemet själv. Jag skriver inte bara fel på de/dem utan stångas med ideligen meningsbyggnadsfel. Att ha levt med en Amerikanare och bara pratat amerikanska i hemmet i ett decennium, blir kontentan att man bygger meningar efter engelskans ordföljd, för engelskan är ett lättare språk, samt att man fullmatas med uttryck på engelska vart man än vänder sig. Själv är jag INTE(av förståeliga skäl) vare sig petig eller retar upp mig på hur andra uttrycker sig. DOM är ju sig själva och inga andra. Jag är duktig på annat. Uttrycka mig rent språkligt, fotografera, sy, lyssna på mina vänner. Men inte på svensk grammatik. Det är jag helt okej med. Hoppas ni också kan vara det. Man kan inte vara bra på allt. Det enda jag begär är ju att ni ska läsa och förstå mitt budskap och det tror jag ni förstår oavsett om jag säger de/dem eller DOM på BREJD SKÅENSKA(skåning som jag är). Jag kommer göra allt för att tänka på det och rätta till mina felaktiga de och dem.

Så nu släppte vi det, för nu tänkte jag lägga vikten på en mycket viktig sak, nämligen grupp/tilläggsförsäkring, där jag själv åkte rätt ner i fällan och fullständigt gjorde bort mig.

När du får en anställning på ett företag och dem erbjuder dig en GRUPP Försäkring! En gruppförsäkring som kan heta Förenade Liv i företagssammanhang. DEN SKA NI TECKNA, och aldrig gå ur! Såvida ni inte bestämmer er för en liknande försäkring i annat bolag.

Försäkringen tecknas då i regel som olyck- sjuk- och liv försäkring. De har även så man kan teckna inkomstförsäkring och även fler alternativ. Men det är dessa som gör sig mest gällande under en anställning så att säga.

Så vad gjorde jag för något dumt då?

Jo 6 månader innan jag gick och blev utbränd/gick in i väggen, fick utmattningssyndrom vad ni än väljer kalla det, ringde jag upp och sa upp hela min gruppförsäkring av ren snålhet! Tänkte jag har ju redan försäkringsskydd via företaget när jag jobbade. Ja 350-400 kr i kvartalet det var ju sjukt mycket pengar. Nä precis. Det var ju det de inte var. Inte om man såg hur det hela urartade sig för mig. Hade jag vetat att jag skulle bli sjuk och så länge, så hade jag ju aldrig sagt upp den. Snälla gör inte det ni heller! Ta mig på mitt ord när jag säger att det är en billig försäkring, på vad som kan hända.

Hade jag haft kvar den försäkringen, så hade följande hjälpt mig:
Med en Sjukförsäkring kan du skydda din ekonomi om du skulle bli långvarigt sjuk. Den täcker en del av inkomstbortfallet och kan tillsammans med sjukpenningen ge upp till 90 procent av din lön.

Försäkringsbeloppet är skattefritt och utbetalas månadsvis. Hur mycket du får beror på vilket försäkringsbelopp du har tecknat och vilken grad av arbetsoförmåga du har.

Utan försäkringen = 0 kr fick jag! Hade jag blivit sjuk 6 månader tidigare. Ja då hade det sett bra mycket trevligare ut för mig.

IDIOT! Hur kunde jag vara så ini h-vete dum.

Jag har i dagens dato, brottas med alla myndigheter hit och dit, blivit mistrodd, inte fått hjälp av det jag borde vara berättigad som sjuk(mer än under en mycket kort begränsad tid), mina läkares kompetens har blivit ifrågasatt framför någon läkare som aldrig ens träffat mig personligen. Aldrig att jag någonsin sätter mig i den sitsen igen. Som om man inte hade nog med att vara så sjuk som jag var och tvingas in och ut på hundra sjuttioelva läkarbesök och skrivande av massa intyg.

När jag blev sjuk tecknade jag tillbaka den försäkringen fort som sjutton igen, men fick bara teckna liv- och olycksfall då jag efter inlämnad hälsodeklaration inte var frisk. Då får man inte sjukförsäkringen. Då är det liksom försent. Den kan omprövas efter 3 år igen, och jag har skrivit upp på dagen då jag lämnar in ny hälsodeklaration för ny prövning och tecknande av den bortfallna sjukförsäkringen. Med 100% säkerhet tecknar jag en inkomstförsäkring också nu när jag börjar jobba igen.

Det är en enorm trygghet, det är en säkerhet för dig själv.

Min dumsnålhet gjorde att jag förlorade bra mycker mer inkomst än vad jag betalt kvartalsvis för försäkringen! Så nu vet jag det. Är det någon gång man verkligen behöver vartenda krona så är det när man är sjuk för bortfallet från den ordinarie lönen är STOR.

Take my words, I learned it the hard way!

OBS. Detta är ingen reklam för Förenade liv. Kolla gärna runt och se vart ni får bäst villkor. Men se till att ha en sådan!

Det blir den som SPARAR!

Ju fler gånger jag säger förmögen snabbt efter varandra, ju mer konstigt känns ordet i munnen. Det var ju ett jädra mög, ska man vara förmögen. För Mögen. Mögig?

Alla kan inte bli förmögna även om många har dem rätta tillgångarna. T.ex. en bra årsinkomst, fått ett arv m.m. Enda sättet att uppnå en förmögenhet är SPARA. Alla kan spara, men alla kan ändå inte spara. Vissa har inte den sparsamma ådran. Men dem som är riktigt framgångsrika, började hemma i sin lilla etta och forska fram något som dem trodde på, gnetade, stretade, sparade och vände på varenda krona. Leta sponsorer, få andra att tro på sin idé som sedan leder fram till verklighet och framgång. Dem är oftast väldigt sparsamma. Dem unnar sig i lagom mängder, investerar det rätt så att säga.

Dessa personer som är SKIT rika på ren svenska, det är deras livsstil att spara. För dem som sparar dem lever gott. Bara för att dem helt plötsligt började tjäna pengar på sina idéer, betydde inte att dem skulle brännas i nästa sekund. Dem som blivit framgångsrika på sina idéer dem brinner för idéerna, för sin kunskap, sitt mål. Dem söker nya utmaningar, förbättra, utveckla och förfina. Dem personerna är väldigt målinriktade, dem är sparsamma, dem placerar sina pengar i rätt tillgångar. En av dem bästa investeringarna man kan göra är att investera dem i fastighet. Det finns ingen annan sparform som ger så bra utdelning som att äga sin egen fastighet.

Som förr i tiden innan pengar blev en stor fråga, då ägde man land, skog m.m. Har man en landlott på rätt ställe kan det vara värt en förmögenhet.

Det finns dem som har riktigt välbetalda jobb, men som inte är sparsamma, dem bränner det på krogen, dyra fester, bjuda laget runt, snajsiga bilar, dyra resor, och spricker bubblan då står dem där barskrapade. Spara varför ska jag göra det, jag har ju en skitbra lön. Det kanske inte varar för evigt. Benen kan slåss omkull i en handvändning. Man kan bli utbränd, man kan få en stroke, något annat som gör en helt oförmögen att kunna gå tillbaka till där man precis var. Det kan ske över en natt.

Vart ska man börja. Jag kan bara hÃ¥lla med Per H Börjesson i hans bok, ”SÃ¥ här blir alla svenskar miljonärer” att sätt undan 10% av din inkomst till dig själv var mÃ¥nad. Din framtida pension. Ha det pÃ¥ stÃ¥ende överföring, för dem pengar man inte ser dem känner man inte av. Vill man sen ha en buffert att ta av till sÃ¥som intresse, resor, oförutsagda händelser, dÃ¥ ska du tänka pÃ¥ att dem 10% du redan sparar till dig själv inte är den bufferten. MÃ¥lsparandet ska ligga utanför dem 10% som du sparar till dig själv.

Något som Per också nämner som är så viktigt är TIDEN!

Tiden är vår viktigaste resurs. Oavsett om man är fattig eller rik är en sekund lika för oss alla. En jämnlik resurs. Tid går INTE att köpa för pengar.

Men man kan köpa sig tid genom att sänka sin konsumtion och på så sätt kunna spara pengar. När man sparat ihop så mycket som man behöver kan man göra något helt annorlunda som man annars inte hade kunnat.

Citerar J.M Keynes. ”PÃ¥ lÃ¥ng sikt är vi alla döda” Därför är det farligt att skjuta upp för mycket pÃ¥ framtiden, för vi vet ju inte när vÃ¥r tid är slut. Man ska leva här och nu. Det är den utbrändes mÃ¥tto! Det är mitt mÃ¥tto. Här och Nu!

Det här är inte lätt att i korta ordalag beskriva. Kanske ska jag beta av det i olika inlägg. Jag gick en aktiekurs 1998, där vi fick fiktiva pengar att investera i aktier och vid kursens utgång vann den som hade investerat och fått bäst avkastning på sina pengar. Jag var yngst i gruppen med mina 24 år, och medelåldern låg på 45 och uppåt.

Kursen varade i 1 månad om jag inte minns fel och det betyder att för att få bäst avkastning på kort tid krävs en lite djärvare placering. 95% av alla på kursen placerade sina pengar 5.000:- i Ericsson, Trelleborg, ABB, Kinnevik, Pharmacia(som det hette på den tiden), Volvo, m.fl. Långsiktigt jättebra placeringar. Kortsiktig händer det inte mycket.

Jag frÃ¥ngick alla ”säkra” kort och investerade i 5 olika aktier, minnet sviker mig pÃ¥ en del, men Trelleborg, Bure, Rottneros och uppstickaren ett läkemedelsföretag ett litet sÃ¥dant som jag tusan inte kan komma pÃ¥ namnet pÃ¥. Företaget finns inte pÃ¥ listorna idag, kanske ombildat, uppköpt. Jag Ã¥terkommer med namnet när poletten trillar ner. Hur som helst sÃ¥ vann jag kursens aktietävling och gick hem med finfina Föreningssparbankens vinster. *Lite ironi* Och det var rätt surmulna 45-Ã¥ringar som tänkte vad kan hon den där lillsprätten som vi missat?

Deras placeringar hade ju klått mig med hästlängder om vi dragit ut på tävlingen i 10 år, men vi pratade en månad, då var det tänka kortsiktigt.

Den aktiekursen blev min inkörsport till min framtida fond och aktiehandel. Kruxet för mig var att jag placerade precis innan IT craschen 1999, och 2000 vet vi ju alla vilket roligt år det blev. Sen rullade mitt liv på i 190 knop, och visst kikade jag på mina fonder, aktierna hade jag mer koll på och gjorde småvinster hela tiden, men fonderna drösade ju rakt ner i backen. Och nu 11 år senare med facit i hand när jag kollar på dessa fondpengar inser jag att den uppgången, trots att jag varit duktig och bytat fonder för att hänga med den bransch som gått bra, har gått USELT! Räknar jag ut räntan på alla dessa pengarna kunde jag fått en fasen så mycket bättre utdelning genom andra placeringsalternativ däribland faktiskt även räntebärande papper. Ja, jag vågar till och med sticka ut hakan och säga att jag fått mer på räntan på mitt sparkonto. Dock inte dagens räntelösa sparkonto. Fondavgifterna äter upp mer av mina pengar än vad jag är intresserad av.

Men hur kan det vara så? Fonder och aktiefonder är ju sagt att det ska gå mycket bättre än något annat. Ja, och med rätt kunskap, d.v.s om jag där inte låtit mig luras av att bankerna ska sälja sina egna fondportföljer = höga avgifter = deras inkomster, så hade det gått mycket mycket bättre.

Bankerna säljer ”bara” det som genererar pengar till dem. Det säger sig själv. Om jag suttit pÃ¥ bank och jag fÃ¥r sÃ¥ mycket procentuellt av att sälja bankens fonder, visst tusan hade jag sÃ¥lt in det och inte dem andras fonder som inte ger mig ett öre. Det är ju säljarna provision. FörlÃ¥t rÃ¥dgivarnas. Ja ni ser!

Inte sagt att det är dem bästa fonderna. Inte alls. Ju mer folk som köper fonder som är deras egna, ju mer pengar får dem. 1% av mitt sparkapital i fondavgift varje år, och lägg då sedan på en säljavgift courtage när jag byter fond. Courtaget kommer man ju aldrig ifrån, varesig på fond eller aktieköp. Men när jag började handla aktier på föreningsparbanken kostade courtaget 200:- Det var svindyrt! Nu har jag mitt aktiekonto på Avanza och betalar 99:- per genomförd handel. Tror faktiskt tom att det var billigare under ett tag för några år sedan. Men det kan också vara svikande minne.

För att inläggen inte ska bli för svår roddade tar jag andra tankar i nytt inlägg!