Denna månaden har jag absolut ingen koll på matkontot för helt plötsligt fick mannen en helomvändning och tyckte att vi skulle gå tillbaka och göra på gamla sättet. Vilket såklart är dyrare. Och det finns så enormt mycket att bråka om i ett äktenskap så det var inte ens lönt att börja käbbla om det. Han skulle då ta hand om matinköpen. Sagt och gjort. Och här lämnar vi det, där finns inget att säga om detta åtagandet offentligt. Så jag har heller ingen koll för kostnaden denna månaden iheller. Jag vet det jag lagt ut, men det ger ingen rättvis bild.
Jag lever ju på min enormt rika a-kassa som uppgår till hela 11.600 kr i månaden. Wihooo kan man ju jubla. Vi har en procentuppdelning på räkningarna uträknat från våra inkomster. Och i och med att jag har köpstopp ser jag till att snåla som en get, och kan därför fortfarande stoppa undan lite var månad. Efter min del är betald av alla räkningarna kunde jag denna månaden stoppa undan 4.000:- till sparande. Och då är det insnålade pengar som hänger kvar från förra månaden. 2.500:- är vad jag har att röra mig med på 1 månad. I bland det ligger barnbidraget. Ska det handlas är det till barnen. Skulle jag inte klara, har jag ju lagt 4 som jag kan ta av. Men ser jag dem inte, vet jag inte att jag har dem, och då förblir dem sparade.
Jag kan säga att jag har sparat mer pengar på dessa 6 månaderna, sen jag blev arbetslös och sjuk och införde mitt köpstopp än vad jag lyckats spara ihop under 1 år när jag var heltidsarbetande. Ju mer pengar dessto mer spenderande, ju mindre ju mer sparande. Konstigt men sant.
Man kan när det gäller. Man vet vad som krävs. Det finns inget att diskutera. Det finns inget som heter ”Lisa behöver”, för behöver är helt och hållet en tolkningsfråga.
Jag har ju haft min lilla undersökning om hur mycket ni sparar länge nu och tänkte återknyta till den i nästa inlägg. Och då kommer en ny följdfråga som också är väldigt intresssant att veta.
#1 av fru fräken, 14 juni 2009 - 20:33
Oj, jösses! Jag skulle aldrig orka med att ha räkningarna uppdelade per procent av inkomst. Jag har precis som du verkar ha det a-kassa, lön och däremellan sjukdagar (för mig ibland och för barnen ibland). Jag tycker det är supersvårt att veta vad jag får in en månad.
Och ska man vara så petig med in- och utgifter så ska ju alla andra sysslor delas precis på millimetern med, och all kärlek och alla telefonsamtal till nära och kära. Nej, jag tror inte på millimeterrättvisa… det är nog svårt att få det att fungera i ett äktenskap.
Hos oss är det mycket att ge när den ena inte orkar/kan och ”ta” när man har möjlighet och får det för den andra. Alla pengar är VÅRA pengar, även om mannen tjänar betydligt mer än vad jag gör.
Tycker du verkar fantastiskt duktig med ditt köpstopp och ditt sparande. Heja!
)