köpSTOPP 2009 – still going strong 2012

Först tänkte jag svara dig Cissi i kommentaren, men tänkte det kan vara fler som vill veta. Jag lägger ner 1 timme effektiv tid när jag planerar inköpen. Detta är ju helt nytt för mig, så det ger nog sig med tiden hur jag kommer göra, förändra o.s.v. Men jag tar en A4 sida och penna i handen och går ut i köket. Sen öppnar jag skafferiet, kylskåp, frys kryddhyllan, lådorna för plastpåsar, plastfolie o.s.v. Så jag går igenom och ”inventerar” vad jag har och vad som behövs. Ser hur mycket som finns kvar om det måste köpas denna gången eller kan vänta till nästa 2 veckors period. Det som inte är akut stryks från listan. Och kommer med stor sannolikhet upp nästa gång det ska storhandlas.

Sen skriver jag upp allt! Precis allt som vi behöver, basmatvaror, måltider som jag vet går hem hos barnen, dock inga halvfabrikat förutom fiskpinnarna. Jag vill göra maten från scratch så att säga, rulla mina egna köttbullar, dels för att dem är godare och så slipper man alla tillsatser dem proppar i dem. Bearnaisås är ett annat halvfabrikat jag köper. Men det är dem.

Sen går jag in till datorn där Maxibladet trillat in i mejlen. Jag går igenom och klickar upp varje sida. Det som det är erbjudande på skriver jag bara märket bredvid så jag vet att det är dem erbjudandet gäller när jag kommer till affären. Är det mycket folk, får jag totalt hjärnsläpp och kan inte tänka.(min oförmåga att hantera stress efter det att jag blivit sjuk)

Så blir det lite att man styr måltiderna efter vad som står som erbjudande för den veckan man åker och handlar. Dem kanske har kassler på erbjudande, då köper man det och gör en middag av det.

Jag jobbar ju dagligen med mig själv att inte stressa. Jag är en sådan spontan människa åt det stressiga hållet i min natur, fort ska det gå och så glömmer jag hälften. Men nu har jag fått hejda mig. Sätta mig ner och tänka efter före, istället bara för att springa iväg, och det har resulterat i att det minimerar ju all onödig stress(stress som jag faktiskt inte visste att jag själv ådrog mig), som det blir när man flänger runt, så kommer man på skit också, nu glömde jag tanka, tillbaka tanka, hem igen. Näää glömde jag smöret, in i bilen köpa smöret. Ni känner säkert igen er! Och då bara inte stressar man utan helt plötsligt har man kört upp en halv tank bensin också.

Den timmen eller två som man lägger ner på att planera vad man ska ha i matväg hemma har man igen mångdubbla gånger om sen. För du har det hemma, du behöver inte flänga runt. Stressminimering som kallas duga!

Men sen lever vi ett extremt uppskruvat tempo och är man inne i det tempot, då finns det inte tid att sätta sig ner och planera, för man har så mycket att man bara måste hit och man måste dit. Det är nu 1 1/2 år efter jag blev jättesjuk i min utbrändhet som jag inser det. Inser att det är först nu som jag tillåter mig tänka klart en hel tanke innan jag ger mig vidare på nästa. Och jag vet inte hur många gånger jag tänkt. Vad sjutton håller vi på med. Vi är ju bara ett gäng marionette dockor i ett spel(livet) som flänger rundor utan varken mening eller mål. Jag hade varken tid med att känna, leva, finnas och må bra.

Är det något jag värdesätter och uppskattar nu så är det verkligen livet. Det är jag och livet. Nu känner jag, jag lever, jag börjar må bra, jag njuter, jag ler, jag skrattar, jag skämtar(tacka gud att humor kom tillbaka), jag värdesätter min familj och mina vänner, jag berättar dagligen för dem hur mycket dem betyder för mig, jag räds inte orden, jag är inte snål med mina vänliga ord, för det är så jag känner och jag vill att dem ska veta hur glad jag är för dem, och hur glad jag är för hur det går för dem.

”Skratt är vackert. Du är vacker. Vackrast är du när du skrattar”