Arkiv för januari 2009
1 vecka
Postat av admin i allmänt, köpstopp, miljömedveten, 08 januari 2009
Har nu gått. Och läget här är oförändrat. Känner inget köpsug. Det kom 2 feta kataloger fullspäckat med vårkläder. Jag tog bara bort inplastningen för att sopsortera sen åkte den rakt i soporna. Jag nändes inte ens kika i den. Kläder är jag oerhört svag för och börjar jag bläddra så ser man $ – tecken i ögonen på mig. Så jag tvärvägrade istället att inte ens titta. Obstinat snart 35-åring. Ja man lär ju sig utav sin 5-åring, svårt att låta bli att påverkas. 
Jag har sytt om en utanpå klänning som min mamma sytt till sig själv på det glada 70-talet. Det fattas bara en liten blå utanpå ficka så har jag en ”ny” gammal klänning. Jag har tyg i tygskåpet och jag har massa fina modeller på kläder i huvudet. Sen har jag några idéer på att ändra på befintliga kläder, så det ska inte gå någon nöd på mig.
Jag har ett brunblommigt tyg som jag ska sy klänning till dottern och ett orange plyschtyg som ska bli ett par byxor som sonen beställt.
Säljer vidare
Postat av admin i allmänt, ekonomisk, rensa i röran, sälja, Säljpotten, 07 januari 2009
Edit: Spjälsängen och Pulsmätaren är sålda och hämtade. 
Kameraväskan är såld och betald och skickad till Stockholm. Nu är det bara garderoben ikväll. 21:05: Jodå, garderoben är också såld. Värsta business women känner jag mig som idag. Mer pengar i säljpotten. Inget prut på garderoben eller kameraväskan eller pulsmätaren, bara på spjälsängen, och jag lyckades manövra det rätt håll så vi möttes halvvägs. Så nu är vi alla nöjda och glada.
Innan jag fått bekräftelse från blocket att mina annonser låg ute ringde det på min kamerautrustningsannons. Kameraväskan är såld och skickad. Här går det undan.
Ett mejl låg också i inboxen om att man önskar köpa spjälsängen. Nu ska vi bara enas över ett pris som känns bra för bägge. Han hade prutat lite väl i värsta laget. Så den får vi se om jag får sålt i dagarna eller inte. Den springer ju inte sin väg. Och jag har inte heller brått att bli av med det. Jag sätter inga fantasipriser utan rimliga.
Säljpotten har fått en egen speciell börs. En ärvd jättevacker broderad börs som är ganska stor, ärvd från min mormor. Där samlas nu alla pengar som jag får kontant när folk kommer och köper, sen sätts ju en del in på ett av mina konto.
En fråga! Jag har en klocka som jag inte kan använda pga att remmen är förstor. Jag har ju inte använt klocka på flera år. Men blev så sugen nu när jag fick morfars gamla fina 50-tals herrklocka. Men jag kan ju klara mig utan, men hur ser ni på det i köpstopp. Är det onödiga pengar för att ta bort två sektoner som behövs för att den ska passa? Hur hade ni gjort? När jag läser vad jag själv skrivit så är det rätt onödigt.
Det är så roligt
Postat av admin i sälja, Säljpotten, 07 januari 2009
Att sälja saker att man har svårt att hejda sig. Om jag säljer garderoben imorgon, vilket jag tror att jag gör, då den är i superfint skick, så har jag bara en spjälsäng ute på blocket. Det går ju inte för sig. Måste ha lite annonser rullandes nu.
Så nu har jag lagt ut 3 nya annonser med foglossningsbälte/trokanterbälte, Canon Digital systemkamera utrustning i form av kameraväska, batteriladdare, 2 batterier, motljusskydd och en slavtändare för studiofotografering. Sist ut blev en pulsmätare. (jag kan ju inte jogga längre med yrseln, vilket är en stor sorg för en inbiten joggare 
)
Säljer jag allt utan prut klirrar det med extra 1920:- Ka Ching! Men känner jag köparna rätt blir det prut. Men om jag säjer 1500:-, det är inte så illa pinkat det iheller.
Natti nu ska det sussas här.
Går bara bra
Postat av admin i funderingar, köpstopp, sälja, Säljpotten, 06 januari 2009
För mig är detta köpstoppet inte betungande alls. Jag har knappt tänkt på att jag har köpstopp, har bara varit hemma och tagit det lugnt. Jag vet att jag inte behöver tänka ordet affär, för jag ska ändå inte dit. Det är stressminimerande. Jag gör annat avkopplande.
Jag kan komma på sådant som jag skulle vilja ha eller behöva. Så reviderar jag mig själv genom att fråga mig själv. Hur mycket behöver jag det här? Och sedan får jag fram ett svar och är det något som jag inte har som verkligen behövs då hamnar den på min önskelista.
Jag har köpare på min IKEA Pax Nexus garderob och imorgonkväll kommer köparen och tittar på den. Håll gärna en tummer eller två att han köper den så jag blir av med den samt att det klirrar lite extra i säljpotten.:-)
Bli av med saker
Postat av admin i rensa i röran, slänga, 04 januari 2009
Jag har ju nämnt att jag gärna vill bli av med vår stora fula mossgröna soffa, som ändå inte går att sälja. Den var av den amerikanska changern, stor, tung och svårplacerad i ett litet svenskt hem. Jag har skämts när folk kommit hem, då vi haft två olika soffor, två olika stilar och den ene mer nersutten än den andre. Den gamle som var solblekt i tyget, man kunde se in på innerkuddarna när man satt i den.
Vi har pratat i en vecka om hur vi ska få bort soffan till vårt grovsoprum som är en nätt promenad på 50 meter, och det har varit på förslag att mannen och styvpappan ska BÄRA den(oj det skulle jag velat filma), putta iväg den på sådan där lådkärra, låna sådana ställningar med hjul och rulla bort den, ringa min bror och fråga om han kan komma med sin bil med dragkrok och hans släp och lasta på den och köra bort den.
Så åkte jag och dottern och veckohandlade mat, och kommer hem och hör sonen skrika; – Mamma, pappa ska slänga ut soffan genom altandörren. Jaha tänkte jag, ska den stå där utanför då i ytterligare någon vecka? Jag ser hur mannen i huset jobbar som en liten arbetsmyra och försöker baxa ut den enorma soffan genom den smala smala altandörröppningen, och får vrida och vända efter geometrins alla regler. Jo så stå soffan då därute på baksidan av trädgården.
Jag packar in varorna i kylen och frysen och hör hur mannen tillika pappan i huset kör igång en sågmaskin. Och tittar ut genom fönstret och ser min fina, sköna, gosiga första egna soffa sågas i två lika stora bitar.
- Uääääääää, men du kan väl inte såga i sönder den?(säger hon som vill sälja, slänga och bli av med allt för att få plats i sitt hem)
- Watch me, I have been trying to tell you all morning what I had for plan for the couch, but you didn’t had the time to listen to me. Real men know how to take care of things themselves.
Soffan var ute, rummet gapade tomt som om vi inte äger något längre(hihihihihihi, sanning med mycket modifikaiton, men nog tycker jag det ekar lite i rummet) och det kommer över mig den där jag-hatar-det-här-slit-och-släng-samhället-vi-ska-ju-återanvända-och-bevara-det-vi-har-och-inte-slösa-och-konsumera-så-mycket-speciellt-inte-förstöra.
Jag kände ett sting i hjärtat över min en gång så älskvärda soffa numera var pinnaved i sitt sanna uttryck. Det är den sidan av mig som fått mig att spara på all sjöns skit genom alla dessa år. ”Det kan ju vara bra och ha, tänk när jag kanske skulle behöva det igen”.
Det kvinnliga tillvägagångsättet hade varit att försiktig forsla bort den(med hjälp av starka karlar, den gick inte att lyfta från golvet), vägleda dem in i grovsoprummet, aaaa akta dörrkarmen, vänta nu repar ni tyget, puffa upp kuddarna snyggt och prydligt, damma av det skärp som fastnat på vägen och se till att soffan stod där prydligt och snyggt bland grovsoporna. Har man ingenstans att ta vägen en kväll efter festen hade man kunnat gå in och slagga på den.
Men nu behöver vi inte tänka på hur soffan ska komma till grovsoprummet mer. Jag hade bara inte riktigt tänkt mig det dramatiska tillvägagångsättet för att bli av med soffan.
Lämnat tillbaka
Utav två bänkskivor som skulle stått i syrummet, blev det bara att jag använde mig av en. Och den andra åkte jag tillbaka och returnerade idag, och dem pengarna går åter in till mitt konto. Det är ju inget i säljpotten utan det är köp som är gjorda innan årsskiftet. Och i och med att jag inte FÅR köpa något annat än det livsnödvändiga lär dem pengarna åka in på sparkontot istället.
Inskriven på AF
Ja, då har man varit och skrivit in sig hos AF. Jag kände mig som en yr hönan som inte visste vilket håll jag skulle gå på. Det är ju sisådär 11-12 år sedan jag var arbetslös senast och man har ju inte koll på dem där grejerna.
Jag kommer dit och trodde jag skulle ta en nummerlapp, men nä se det skulle man inte. Utan där var en människa som frågade vad jag gjorde där? Ehh, ehuummm, vad gör jag här? Var det inte den dummaste frågan någon någonsin ställt. Jag är på arbetsförmedligen och dem frågar vad jag gör där? Alltså man tror ju inte det är sant bara.
Men jag svarar artigt.
- Jo, jag ska skriva in mig idag för det är min första arbetslösa dag.
Har du gjort inskrivningen hemifrån; svarar damen. Ursäkta? Hade jag kunnat göra inskrivningen hemifrån då hade jag ju aldrig tagit mig till AF med två överaktiva småbarn. – Va? Ska jag skriva in mig hemifrån? Då visar det sig att man måste lägga till sig i AF’s dator med personuppgifter och sista arbetsplats och utbildningar. Sen när man gjort det och sparat det, ska man gå till informationsdisken där dem frågar vad jag jobbat med. Och då först får man en nummerlapp.
Så skriva in mig hemifrån gick ju ändå i stöpet för jag måste infinna mig efter inskrivningen på AF för att träffa en handläggare snabbt som skickar iväg info om arbetslöshet till a-kassan. Men hade jag vetat det hade jag ju fixat ”inskrivningen” hemma och bara gått och anmält mig arbetslös idag. Så jag fick sätta mig där och då och fylla i massa uppgifter med två överaktiva barn som inte visste vad dem skulle göra av sig. Jösses. Snälla ni gör inte det, det var inte kul. På tanke av min stresshistoria och att mina yrslar kommer i stressade sitautioner kan jag säga att det inte gynnade mig, som redan tyckte det var skitjobbigt att gå på AF, för jag inte är helt frisk från mina yrslar. För ett par månader sedan visste jag inte om jag överhuvudtaget skulle kunna ta mig för egen maskin in på AF, det var inte en självklarhet.
Nåväl jag satt där och skrev in mig i turbofart(tja varför inte stressa lite till Lisa, det är ju så himla bra för dig), och fick min nummerlapp efter ett besök i informationen. Jaha, då var där 10 nummer före mig. Och dem 10 nummerna gick ju INTE snabbt. Barnen fick roa sig att sitta och knappra på AF’s inskrivningsdatorer för annars hade dem väl rivit stället(det var en av AF’s personal som sa till mig att det gick bra, jag förstår inte alls vad hon menade. *skrattar*) Så där sitter en unge på var skrivbordstol och knapprar och helt plötsligt hörs det som en skrivare går igång på dotterns dator och ut mitt fram på datorstationen spottar den ut ett papper. Dottern tittade storögt som om hon vunnit högsta vinsten på lotto och utbrister över hela AF.
- Jaaaaaaaaaaaaa, mamma jag är arbesös. Jag har fått ett arbesöspapper. Jippie, mamma, såg du var pappret kom ifrån. Åhhhh vilket fint papper. Det är så mjukt. Jippie, jag är så glad. Wow. Mamma såg du?
Sonen vaknar från sin sida och springer fram och kan inte tro sina ögon att dottern fått ett papper som datorn spottat ut till henne. Svartsjuk och sur sätter han sig och knapprar frenetiskt på alla tangenter, fyller i olika pdf-formulär och donar för att få ut papper, men där kommer inga papper.
Vid det här laget har jag hyssjat och försökt få barnen att vara tysta i princip sen vi kom. Där var mycket folk, folk som satt och skrev in sig och fyllde i uppgifter, dem hade nog väldigt svårt att koncentrera sig.
Jag kände en viss medlidsamhet att sonen inte lyckats få ut något papper så jag hjälpte honom på traven och hans dator spottade också ut ett papper till honom. Tjooohoooooo, titta XX(dotterns namn) jag har också fått ett papper, fast mitt är inte mjukt det är hårt. Mammma kan du läsa det för mig. Jag böjer mig över och börjar läsa; Förberedande insatser, och stoppar mig själv, men herregud jag kan ju inte sitta och läsa ett sådant papper högt för barnen på AF. Jag ser mig omkring, hoppas att ingen hörde mig och känner mig lite väl överambitiös med att bemöta mina barns överaktiva ådra och mina patetiska försöka dämpa den. Nää, det här var inget att läsa säger jag till sonen.
- Varför inte det; svarar sonen frågande?
Sen var det inte så kul med datorerna längre. Nä då tog barnen sina stolar och puttade omkring dem halvliggandes på dem i en rak pik ut med benen och snurrade och åkte rundor med dem fram och tillbaks mellan mig och datorerna och jag gjorde allt i min makt att ungskrällena skulle sluta. Där och då var jag beredd att ta barnen och gå. Det klättrades i fönsterkarmar, upp och ner på träsofforna, och jag satt där genomsvett och så stressad att jag önskade att jag aldrig suttit där. Men jag hade ju inget val.
Vi väntade och väntade, och 1 timme senare, ja alltså hur sjutton orkade jag det, blev det min tur. Vi blev invisade till en handläggare i ett rum. Han hörde dåligt, (vilket han påpekade själv och pekade på sin hörapparat) och jag försökte prata tydligt och högt, medans barnen studsade rundor(dem gör gärna det när man vänder ryggen till och är upptagen) och babblade i mun på mig.
Vad sa du nu att ditt personnummer var 21. Ett par gånger senare, sa du 26? Nää, och så artikulerade jag sådär överdrivet som man gör till små barn tjugoETT, och formade munnen som en strut och tänkte han kanske kunde läsa på min läppar. Kände mig så urbota dum efteråt. Barnen skulle såklart berätta allt för den snälla gubben, om julafton, datorspel, pennor och skrivbord. Han var inte speciellt intresserad eller road, men sen klämde han ur sig till sonen att; Hade det varit sommar nu så hade ni kunnat gå till MC Donalds och köpa en glass när vi är färdiga. Hela sonens ansikte lyste upp som en sol, sen fortsätter mannen; – Men det är ju så kallt nu på vintern så det kan ni ju inte göra. Mungiporna gick från ovan öronen ner till knäna och barskt tittade han på handläggaren. Jag som höll på att att sätta i halsen när han sa det förbjudna ordet MC Don……, såg ett never ending tjat om att vi ska äta MC Donalds, då vi var alla hungriga och det var lunch. Dottern kände sig lite varm och tog av sig skor och strumpor, och kofta, lagom tills vi var klara och skulle gå.
När vi var klara gick vi ut från handläggarens rum, och det var dags att bylta på den varma dottern, var jag väldigt glad att hon inte tagit av sig allt till trosorna, som hon alltid gör hemma.
Det var med raska lättade steg jag gick ifrån och pustade ut när jag fått in bägge barnen i bilen och dem var fastspända. Jaha, nu ska jag inte tillbaks förrän om 10 dagar, men då är barnens julledighet slut och dem kommer tack o lov vara på dagis när jag ska dit.
Duoliften är såld
Postat av admin i allmänt, sälja, Säljpotten, 01 januari 2009
I dag fick vi till en träff och duoliften är nu såld. Inga stora pengar, men den är såld, jag blev av med, den slipper stå och samla damm, och lite extra pengar till säljpotten. Det är välkommet. En god start på 2009. Och det ska fortsätta gå i samma anda. Jag ska ta och lägga ut fler annonser ikväll. Ska fortsätta skriva min årskrönika som jag skriver inne på Smithdesign. Fortsätta röja i syrummet. Leta fram ett av mina skissblock, för jag har två kläddesigner uppskissade i huvudet, dem ska ner på papper.
Julen är helt utstädad. Det var inte menat från början. Jag skulle bara få väck tomtar och grejs, och så tänkte jag ha adventsstakarna kvar, men så tänkte jag en gång till, att jag skulle behöva ta tag i det en gång till, så där rök allt. Det är nytt år, nya tag och allt som har med julen fick gå idag.
Godmorgon
Postat av admin i funderingar, köpstopp, Plugga, 01 januari 2009
Till den 1/1 2009.
Nu är vi igång. Visst är det spännande. Det har tom hunnit gå 10 timmar in på det nya året, d.v.s. jag har haft köptstopp i 10 timmar.
Det är så roligt att vi blir fler och fler. Hur våra köpstopp ser ut utformar man ju själv. Utifrån sina egna förutsättningar. Hur vi gör det är helt upp till oss själva. Vi har alla olika levende, olika fallgropar när vi shoppar, våra liv ser olika ut. Reglerna som vi sätter upp kommer ju således se olika ut. Vi behöver göra olika utmaningar för att inte överkonsumera något onödigt. Vi har olika mycket pengar på banken, olika jobb, vissa av oss är arbetslösa och vissa inte. Vissa av oss tar köpstopp månad för månad. Det finns inga fel. Jag tycker att att våga försöka är den största segern i sig. Att våga. Köpstopp är för oss som behöver sluta överkonsumera, som behöver spara pengar. Sen kan man ju se det som en utmaning och göra det för bara den sakens skull.
I dag får jag ju annonsera att det är min första dag som arbetslös. I morgon står jag med mina två barn(som är lediga) och skriver in mig på arbetsförmedlingen. Ja jag ska hänga på AF. Hmm dem kunde jag ju dock varit utan. Stå till arbetsmarknadens förfogande, skriva CV’s så det står ut ur öronen, och konkurrensen är om ens ännu tuffare nu än vid tidpunkten jag beslutade mig för att lämna min förre detta arbetsplats. Ja, det är helt och hållet mitt eget beslut att stå här arbetslös idag. Jag är inte tvingad till det. Utan det var en önskan från min sida, som förhandlades fram. Ibland måste man göra det oväntade och ta ett steg i helt annan riktning för att komma vidare. Vägen jag stod på var en återvändsgränd och det fanns inga andra vägar att ta sig vidare ut. Och det har aldrig funnits någon uns av ånger i mitt beslut. Tvärtom har det växt sig starkare och starkare och det är med en pirrande känsla imagen jag nu år 2009 antar helt nya utmaningar.
Det är ju nästan lite därför man lever, att få uppleva olika saker i sitt liv. Och livet är alldeles för kort för att inte göra det man drömmer om. Nu uppfyller jag min dröm som jag haft ända sedan jag gick iskolan som växt sig starkare och aldrig försvunnit ur mina tankar. Har inte kunnat släppa det. Jag har inte släppt det utan det har rullat på med det som fritidsintresse istället.
Nu är det formaliteter, pappersexersis och byråkrati innan jag kan köra igång med min tillskärning och mönsterkonstruktionskurs. Men allt måste ske i rätt ordning. Så imorgon anmäla arbetslös. Skicka in papper till a-kassan(ett par styckna för att vara arbetslös och ansöka om att studera 50% under arbetslösheten). När det är godkänt, då har jag hjälp av TRR som bekostar kursavgift och all materialomkostnad för kursen, så kursavgiftsfakturan ska inte gå till mig utan till TRR. Sen ska jag ut och ”shoppa”(ja nu får ni inte bli förfärade, det är inräknat att ska jag kunna plugga måste jag kompletera med vissa linjaler, kurvmallar för att överhuvudtaget kunna lära mig rita mina egna kläder) allt material som jag behöver till kursen. Sen lämnar jag kvittona till TRR som sätter över mina utlägg på mitt konto. Så det blir en +-0:- shopping för mig.
Sen är det bara att börja plugga för mig. Jag längtar det ska bli såå kuuuuuul!
Det är så det bubblar inom mig och jag vill skrika HURRA för mig, detta har jag gjort jättebra. Det är modigt, det är utmanande, speciellt på tanken av hur sjuk jag var i min yrsel när detta beslut togs. Det är fullt med möjligheter inför morgondagen. Det ska bli JÄTTEKUL!
Om man inte vågar ta chansen, kommer man aldrig veta vad som väntar på en vid andra sidan regnbågen. Om man inte provar vet man inte hur det skulle gått. Jag är alldeles för nyfiken och jag vill prova. Ja jösses vad jag vill prova. Och vad som än har i framtidens famn så är det bara till det bättre. Jag vågade ta chansen.
Hur känner ni er nu, när köpstoppet kört igång. Ångrar ni er, är ni fundersamma på vad som kommer bli? Dela gärna med er av era tankar, och snälla lämna gärna en kommentar. Statistiken visar många fler besökare än dem som ger sig till känna. En kommentar skänker mig enorm gläjde, hjälper mig att känna mig starkare. Jag behöver er alla nu, jättemycket.
STOR KRAM