Arkiv för december 2008
Rensar i röran
Postat av admin i allmänt, ekonomisk, funderingar, 19 december 2008
Ju mer jag rör i det, dessto mer blir det. Det är som det växer och fördubblar sig. Alla prylarna.
Kontoret är och har alltid varit stället där allt samlas på. Och jag har haft många omgångar där jag slängt kassvis med papper och saker som inte använts. Skänkt o.s.v.
Nu är jag igång igen för kontoret ska bli min arbetsplats dem närmsta åren och jag måste få i ordning och kunna andas och röra mig utan allt skit som står lavat ovanpå varandra.
Jag går igenom allt grundligt igen. Slänger, fotograferar, lägger ut annonser, och försöker få en logisk delning. Alla manualer till alla möjliga apperaturer ligger numera på ett och samma ställe. Bara vetskapen om det är ju hur skönt som helst.
Det är inte klokt vad mycket man har. Det är faktiskt betungande. Det kväver mig. Jag vill ha det väck! Mycket kommer sättas ut på loppisen. Även det ett jätteprojekt att få ner sakerna från vinden prissätta allt. Men det är en loppis och man ska kunna fynda och jag ska kunna bli av med det i vetskapen om att någon annan har mer glädje av det än mig.
Julgran & skräpmat
Postat av admin i allmänt, ekonomisk, funderingar, köpstopp, medvetenhet, sparande, 15 december 2008
Så nu har jag ätit min sista portion fullproppat med transfetter för sista gången på ett helt år. Jag fick extremt sug efter hamburgare och pommes, så det åkte jag och handlade till kvällsmat. Inte klokt men sant. Och det är också sista macedonken jag äter på ett helt år. INGA pengar slösas på skräpmat.
Ett annat beslut som tagits är att vi inte köper riktig gran i år. Vi spar dem pengarna och allt det jobbet med barren och fixandet. Jag saknar doften, men får väl gå ut och lukta på andra granar eller bäst hade ju varit om jag hade ett doftljus som doftade gran. På så sätt hade jag kunnat luras och säga att vår plastiga plastgran var riktig. Plastgranen är uppe och klädd. Barnen trodde jag skämtade när jag sa att den var inte riktigt utan av plast. Dem var ju helt lurade i alla fall. *fnissar*
Jag kan känna vittringen av 2009. Det är så nära att jag nästan kan snudda på det. Det ska bli ett mycket spännande år för mig. Och hoppas och vet att det kan inte bli sämre än 2008. För 2008 var inget bra år för mig. Ett skitår rent ut sagt. Ett år som bara gått mig helt förbi, inte obemärkt, absolut inte, men jag var tvungen att traggla igenom det och nu ligger det bakom mig. Tack o lov!
Nu är det inte många dagar till köpstoppet kör igång. Jag längtar, som en toking. Snart gäller det!
Rika vs fattiga
Postat av admin i ekonomi, funderingar, 13 december 2008
Jag läste en mycket upprörd insändare i den lokala tidningen igår. Och jag förstår och håller med personen ifråga.
Det var en diskussion om att dem stadsanställda, dem normala arbetarna fick i julklapp 50:- av staden. Skrattretande tyckte insändaren. Jag håller med.
Varsågod lilla Britta här får du 50:- i julklapp, slit dem med hälsan.
Medans dem högt uppsatta stads/kommunalanställda får julbord och säkert en hel låda med julklappar, gratis.
Varför är det så. Att dem som har pengar så dem kan torka sig med dem, får saker gratis medans dem som inte har den stora lönen, inte får någoting, i detta fallet 50:-. Borde det inte vara tvärtom? Att dem rike som har råd att betala för sitt eget julbord gör det, dem tjänar ju trots allt oförskämt mycket pengar, medans den fattige faktiskt i juletid borde bli bjuden. Är det inte så man visar sin uppskattning? Hjälper man inte dem som inte har det lika bra ställt som dem själv? Eller har vi tappat omtanken för våra medmäniskor? Nu tycker jag inte att man ska bara vara omtänksam i juletid. Det borde vara en oskriven regel att alltid göra det.
Det är ju samma fenomen bland kändiseliten. Dem rika och kända åker gräddfilen, slipper betala inträden, får gratis designerplagg o s v. Dem har ju pengar, så dem kan köpa dem där sjukt dyra plaggen som ingen normal människa har råd med. Medans den lille fattige, han/hon får minsann göra rätt för sig, och vända på sina stackars korvöre. Här kastas det inga dyra saker efter en.
Nu generaliserar jag lite. För det finns dem som tjänar mycket som hjälper andra och visar sin omtanke och uppskattning. Men det är ändå i det stora hela ett snevridet samhälle.
Det var ju väldigt nobelt av Postens VD att avsäga sig hela sin lön, som är på bara nätta 900.000:- i MÅNADEN!! En nätt årslön på 10.800.000:-. Varför ska allt vara så överdrivet. Jag tvivlar på att hans VD jobb är tuffare än någon annans chefs jobb, så att det är värt så mycket som 11 miljoner om året. Det är helt orimliga proportioner.
100.000:- i månaden är ju faktiskt mer rimligt, han behöver ju inte avsäga sig hela, lyft en normal lön medan du jobbar. Att alla dem pengarna bara går till en människa, kunde ju gått till en löneökning för alla dem postanställda ute på mark, eller till kvalitetssäkring, förbättringa m.m.
Han hade ju levt gott på 1.200.000:- om året. En medel inkomsttagare tjänar ju mellan 200.000 – 400.000 kr/år om ÅRET.(enligt mig) 167 300 – 271 400 kr/år (enligt SOC)
Nu är jag här!
Nu har jag flyttat över sidan till min server, så jag har allt samlat. Designen kommer att ändras, men just nu får den duga. 
Komma till saken
Postat av admin i ekonomi, funderingar, köpstopp, 10 december 2008
Jag glömde ju komma till sak i förra inlägget.
Köpstoppet är ett både medvetet och undermedvetet val. Jag älskar nervpirriga utmaningar som att leva på existensminimum och klara det. Hålla sig flytande och ändå vara lycklig och må bra.
Skala bort alla måsten, för shopping medför onödig stress i jakt på kläderna, skorna eller vad det nu kan vara. Jag behöver ju inte ens bemöda mig att köra till ett shoppingcentra under nästa år. Kanske det ska bli en utmaning det också. Ett år utan att sätta en fot på ett shoppingscentra. Det är oehört lockande. 
I stället kan jag lägga mig i ett varmt bad, ta långa promenader i friska luften, rensa tankarna och bara vara.
Bara vara är underskattat. Det är underbart att bara vara.
Nu ska jag stressa och hämta barn. NOT. Jag ska i lugn och ro ta på mig ytterkläderna och promenera och hämta dem. Vad spelar det för roll om jag kommer 5 minuter försent. Dagispersonalen dör inte, och inte heller mina barn.
Undermedvetet val
Jag har någonstans hela tiden vetat att jag kommer få ett tufft år ekonomiskt nästa år. Och undermedvetet har det nog styrt många av mina val, som t ex detta valet att ha ett totalt köpstopp. Det är för att behöver veta att jag kommer klara mig på det ”lilla” jag får.
För er som inte vet vad som hänt, kommer jag dra det lite kortfattat. Nu känner jag att jag kan prata om det utan att känna att jag blottar hela mig själv och mitt mående. Det hände den 8 augusti 2007. Jag var ute på en av mina joggingrundor i skogen och hade kommit igång ordentligt med mitt motionerande. Sprang i runda svängar 8 km när jag begav mig ut. Men denna dagen visade sig, att den skulle ändra mitt liv för alltid(för andra gången faktiskt). När jag var sprungen halva rundan drabbades jag av plötslig yrsel. En yrsel som inte gick över. Och jag hade långt hem.
Yrsel drabbades jag av första gången 1998 och efter åtskilliga läkarundersökningar kunde man komma fram till att jag inbillar mig själv så att jag framkallar mina egna yrslar. Jag blev helt sänkt och fattade inte vad som höll på att hända med mig, mer än att jag i princip trodde att mina livsdagar var räknade och att dem inte upptäckt något som var avgörande. Det var ju inte snack om psykologhjälp eller något, jag var ju fullt frisk.
Återigen denna gången genomgår jag alla möjliga undersökningar, fast denna gången hade man nog forskat lite också och hade lite andra moment som jag aldrig utsatts för innan. Det konstaterades på första ”riktiga” undersökningen på Öron att jag drabbats av ”lägesyrsel, godartad lägesyrsel” på bägge öronen. (Jag var på 2 stycken VC undersökningar innan) Det var ingen tvekan om saken. Jag hade ett par videoglasögon som visade mina ögon på en stor videoskärm, men till skillnad från andra lägesyrselpatienter reagerade jag inte på häftig lägesändring när dem snabbt fällde ner mig utan när dem snabbt satte mig upp. Då körde karusellen igång. Det finns självbehandlingsprogram för detta, om man har lägesyrseln på ena eller andra örat. Problematiken för mig är att dem lösa ”kristallerna” i öronen, som orsakar yrseln, är ju lösa i bägge öronen, och några vridprogram för att putta in dem i ena örat betydde att dem åkte ut i andra.
Varför drabbades jag? STRESS! Det är stressutlöst. Man kan säga att jag för tillfället är ganska utbränd, jag kan inte längre stressa, gör jag det, tappar jag balansen och blir helt slut i rutan. Det blir sängen nästa och vila.
Jag sa upp mig från mitt jobb för att försäkringskassan inte godkände sjukskrivningen, enligt dem var jag inte sjuk. Man kan fråga sig hur jag skulle kunna sätta mig i bilen och köra dessa 2,5 mil till jobbet, när jag inte ens efter en läkarundersökning där dem framkallat min yrsel fick lov att köra bil. Trots mina tappra försök att jobba halvtid, gick det ju såklart inte, kunde inte gå rakt, var så dålig att jag idag inte kan fatta att jag klarade av att göra någonting. Stressa livet ur mig var väl deras lösning till en stressutlöst sjukdom. Man kan ju inget annat än skratta åt försäkringskassan, skitkassan.
Hursomhelst står jag inför en arbetslös vardag efter årskiftet och ska vara 100% arbetsför vilket jag inte är än. Jag är mycket bättre tack vare att jag sa upp mig och har fått vila, vilket jag behövde och behöver i alla fall 1 år till. Men jag har planer på hur jag ska lösa min vardag för att jag ska må bra och tillfriksna. Men det innebär också väldigt knaper ekomomi. Man får i dag se om sin egen hälsa och hus. Jag måste se till att jag är frisk innan jag kör igång. Det är det ingen annan som bryr sig om, men bli sjuk såhär en gång till. Det klarar jag inte. Jag vill hitta tillbaka till mitt gamla liv nu. Fast det livet utan stress.
Hade jag kunnat radera ut det sista året hade jag gjort det och levt vidare som jag hade det förr. Gud vad jag saknar det. Jag är väldigt begränsad fortfarande på vad jag kan göra och inte. Motionera är ju inte tal om. Cykla, haahhha, skämtar du eller. Prova cykla på en fylla.
Att inte vara herre över sin egen kropp inte kunna kontrollera den, är en vanmakt som kan sänka vem som helst. Ångest är ju bara förnamnet.
Jag kommer tillbaka och då har jag ingen annan att tacka mer än mig själv som lyssnar till min egen kropp och ser till att stå upp för mig själv.
Minimera kostnader
Jag vill nog inte påstå att vi har en överväldig telefonräkning, men den kunde varit billigare. På tanke av att maken ringer mycket till USA(hans familj), så blir det ju en del.
Nu ikväll skrotade vi vår fasta telefoni och beställde enbart IP telefoni. Hur vi än räknade på det så kommer vi halvera vår telefonräkning, även om vi betalar extra 19:- i månaden för utlandsamtal. Halverade fasta abonnemangskostnader och nästan halverade samtalskostnader.
Vi använder redan ComHem för internet, så efter vi beställt telefonin ikväll online, var det bara att plugga in telefonen i internetmodemet och ringa. Jag testringde och märkte precis ingen skillnad, lät hur bra som helst.
Nu ska jag bara vänta på blanketter och flytta vårt befintliga telefonnummer över till ComHem. Under tiden kommer vi ha två telefonnummer.
Fastnar i halsen
Shoppingen som fastnade i halsen. I dag har jag varit på rundåkning på en liten shoppingrunda, det bestod i ett set toner för min kombinerade färgskrivare, kopiator, scanner och fax, det var mer garn till ett projekt jag håller på att virka, och det var en shopping som verkligen fastnade i halsen.
Den gjorde mig inte lyckligare, jag blev bara fattigare, dottern som var med var så kissenödig(hon tvärvägrar kissa offentligt), så hon med nöd och näppe klarade sig tills vi kom hem. Det var ingen slösa shopping utan enbart förbrukningsvaror, men ändå kändes det väldigt olustigt.
Affärerna gör allt för att locka köparna att lägga sina sista slantar så dem klarar budgeten i dessa svåra tider. Det lockas och pockas och står väl strategiskt placerat framför näsan på dem ställena som man står länge och bara glor vid, för att man ska tänka, ja men vi behöver nog en sådan också. Eller så spelar dem på dem små barnen som vill ha ALLT, och ser till att det finns just sådant framme vid kassorna som dem små barnen säger; – Mamma jag vill ha en sån, snälla mamma kan vi inte köpa en sån.
Tack och lov har jag väldigt lätthanterliga barn som alltid accepterat ett nej i butiken och varesig gapat eller skrikigt om dem inte fått som dem vill. Men jag avundas inte dem föräldrar som har barn som gör just så, och jag har full förståelse om dem drar iväg med sin unge gallskrikandes.
Jag hann stanna upp och fundera, se mig omkring och blev nästan fullständigt illamående av alla dessa prylar överallt. Miljontals, drilljontals. All reklam, alla erbjudande, alla reor. Vad ska vi med allt till?
Det uppfinns den ena onödiga prylen efter varandra. För att skapa ett behov för något som vi aldrig haft behov för, i syfte att tjäna pengar. Och det är ju så affärer går till. Men någonstans måste vi ju sätta stopp på vad som är rimligt och vad som är direkt idioti.
Behöver vi verkligen allt det där för att kunna leva ett fullgott liv?
Jag vet att jag INTE behöver det. Vad jag behöver nu, är ett stort lass av varma kramar och ömma pussar från mina underbara barn. God vänskap med mina vänner, stöd och peppningar från min närmsta familj och ett riktigt gott nytt år med hälsan och barnen i främsta rummet.
Lugnet före lugnet
Det kan det ju egentligen inte heta. Men jag tar det väldigt lugnt, handlar i princip inget annat än det livsnödvändiga. Mat och dryck. Inga julklappar är fixade, men ska prata samman mig med maken och kanske åker jag en sväng och försöker ordna det imorgon.
Jag kommer ändra en punkt i min regelbok och det är den att jag ska använda upp allt garn innan jag köper nytt. Det kommer inte att gå, för jag fattas många färger och det är en brokig skara sluntar som inte är samma tjocklek, inte samma kvalitet, så det kommer jag att få köpa allteftersom. Även tyg för beställningsjobb. Det räknas mer som pengar ut, pengar in.
Utan min kreativitet, mitt skapande då finns jag typ inte. Så det som ska föra mig framåt i livet är faktiskt livsviktigt för mig och det är enbart en investering i mig själv och absolut inte någon onödig kostnad.
Alla grejer jag syr och virkar och stickar, ger mig erfarenhet och ytterligare behärskning i dem hantverksformerna som för mig är en del av min fortbildning av mig själv.
Har ni hittat några sådana saker när ni gör era listor som inte är onödiga utgifter och slösa, men som ger er något utbyte tillbaka?