Jag glömde ju komma till sak i förra inlägget.
Köpstoppet är ett både medvetet och undermedvetet val. Jag älskar nervpirriga utmaningar som att leva på existensminimum och klara det. Hålla sig flytande och ändå vara lycklig och må bra.
Skala bort alla måsten, för shopping medför onödig stress i jakt på kläderna, skorna eller vad det nu kan vara. Jag behöver ju inte ens bemöda mig att köra till ett shoppingcentra under nästa år. Kanske det ska bli en utmaning det också. Ett år utan att sätta en fot på ett shoppingscentra. Det är oehört lockande. 
I stället kan jag lägga mig i ett varmt bad, ta långa promenader i friska luften, rensa tankarna och bara vara.
Bara vara är underskattat. Det är underbart att bara vara.
Nu ska jag stressa och hämta barn. NOT. Jag ska i lugn och ro ta på mig ytterkläderna och promenera och hämta dem. Vad spelar det för roll om jag kommer 5 minuter försent. Dagispersonalen dör inte, och inte heller mina barn.